BLT/Syd�stran - Ledare BLT

�nd� ett principiellt problem

Sun, 09 Dec 2012 00:01:56 +0100

Svar: Om jag bistått med faktafel i min text så tar jag förstås på mig det. Exempelvis vem som har drivit Främja Kvinnors Företagande sedan tidigare. Rätt ska förstås vara rätt.

Till de andra delarna i texten: Jag vet förstås och förstod väl, att företagarna har fått pengar för att utveckla andra företagare - och det framgick också tydligt av min text. Så det kan det inte råda några missuppfattningar om.

Sen till principfrågan om man kan dela ut pengar till sig själv: Jag förstår att ALMI inte direkt har medverkat till att besluta om sitt eget projekt. Men det ser onekligen märkligt ut, inte sant, att de sitter både i den rådgivande gruppen, att de för fram sina egna förslag, och att de får pengar för det? Måhända pekar det på litenheten i Blekinges värld i dessa sammanhang. Inte desto mindre uppfattar jag det som ett tydligt problem.

Till sist kommentaren om Region Blekinge som transportkompani för projektpengar: Det var helt enkelt en politisk synpunkt på hur regionen fungerar. Jag tror att många blekingar med mig uppfattar det som ett problem att så mycket pengar hanteras av politiker som inte kan avsättas i ett direktval.

Vänligen

Sylvia Asklöf Fortell

En obehaglig historia

Inga-Lena Fischer — Sat, 10 Nov 2012 00:01:33 +0100

Jag har alltid varit beredd att ta ansvar för det jag har gjort i mitt liv. Däremot trodde jag aldrig att jag skulle behöva ta ansvar för och hudflängas offentligt också för saker jag aldrig gjort eller varit involverad i.

Så inleder "kungavännen" Anders Lettström sitt inlägg på torsdagens DN Debatt. Fortsättningen är en enda svidande vidräkning med framför allt kvällspressen. Det är verkligen illa och om så bara tiondelen av det han berättar är sant, så är det förkastligt.

Han anför en rad exempel som han påstår är rena lögner. Han har aldrig varit bekant med en numera omskriven porrklubbsägare som figurerat i skriverierna och han har aldrig träffat honom och aldrig besökt hans "etablissemang".

Han tycker inte att han ska behöva ta emot beskyllningar om besök på porrklubb i Bratislava när han aldrig varit där eller ens besökt Slovakien. Han var mycket upprörd och när en bekant erbjöd sig att hjälpa till att bringa klarhet i vad som låg bakom ryktena, så accepterade han.

Då fick han träffa en person som senare visade sig ha samröre med kriminella. Men denne var utrustad med dold bandspelare ”av en journalist som arbetade på en bok om kriminella i Sverige”. Lettström erbjöds bland annat att köpa komprometterande bilder av kungen men avböjde.

Så rullar historien på. Han hävdar att de bandinspelningar som offentliggjorts i omgångar handlar om att han sagt olika saker för att genom påståenden och frågor försöka luska ut vad ursprunget till skriverierna var. Till slut insåg han att allt bara handlade om pengar.

Han hävdar dock bestämt att kungen aldrig har varit informerad.

Han skriver att han, hans familj, men också andra runt honom utsatts för olika hot. För att frigöra sig kände han sig tvingad till en uppgörelse med hjälp av en advokat. Han betalade en summa pengar för att få ro, men hävdar att det aldrig funnits någon "faktura".

Hans privata brev och mail har publicerats och han frågar sig om inte också hans mobil är avlyssnad. Någon skickade ett så kallat usb-minne till honom som han lämnade till polisen. En kvällstidning ringde två timmar senare och bad om en kommentar. Hur visste han att jag lämnat material till polisen, frågar Lettström. Därutöver handlar det om bilder i kvällspressen som försetts med insinuanta texter om honom och kungen och deras förehavanden med mera.

Så långt Lettströms text. Allt detta i kombination med kungahusets policy att inte kommentera har ju lett till att det här har blåsts upp till orimliga proportioner, allrahelst efter publiceringen av boken "Den motvillige monarken". Ytterst handlar det naturligtvis om den kittlande frågan om huruvida kungen har varit på porrklubb, om kungen ljuger, om kungen och hans vänner umgås med kriminella, frågor som ju ger krigsrubriker, löpsedlar och ökad lösnummerförsäljning.

Men samtidigt leder ju Lettströms "bekännelse” till att misstron mot vissa journalistiska metoder i kvällspressen bara ökar. Till slut börjar ju jakten på "sanningen" och de metoder som används att likna vad de kriminella kretsarna sysslar med.

Det är synnerligen beklagligt och frågan är om inte jakten på "scoopen" leder till ren fartblindhet? Nu får vi väl vänta på nya ”bevis” av typen: här är Lettström på porrklubb i Bratislava...

Kungens påstådda omoral säljer ju lösnummer och Lettström får väl ”skylla sig själv” kan man tänka. Men om det Lettström skriver är sant, så drar det journalistiken som yrke i smutsen. Det är inte vare sig Aftonbladet eller Expressen eller andra medier betjänta av.

Ytterst handlar det också om att det finns krafter som är ute efter kungen. Det finns de som vill att han avgår till förmån för Victoria. Men inte ens fanatiska republikaner skulle ägna sig åt det som Lettström beskriver.

Men så långt som detta har gått blir det till slut en fråga om vem man kan lita på. Den får var och en svara på efter bästa förmåga. Men nog är ”kungadrevet” påfrestande, inte bara för honom och hans familj. Låt oss slippa dessa mer eller mindre dubiösa historier.

S�k mera pengar!

Sylvia Askl�f Fortell — Sat, 11 Aug 2012 00:01:36 +0200

Vi vill ha fler ansökningar! Det är länsstyrelsens budskap till alla byar som vill modernisera sin infrastruktur till fiberoptisk kabel för telefoni och datatrafik.

Det är det som sker i Nävragöl norr om Karlskrona för tillfället. Där har bygden gått samman och bildat en ekonomisk förening för att kunna arbeta fram de resurser som behövs till medfinansiering åt länsstyrelsens bidrag. De pengarna kommer i sint tur från regeringens och EUs landsbygdsprogram.

Det är ett av recepten för att Blekinge bortom allfarvägarna ska kunna förses med moderna kommunikationsmedel.

Vi träffas ett gäng på Ekegården på den lilla orten. Nävragöl kämpar med samma saker och frågor som många andra byar på den blekingska landsbygden: att de fasta kopparledningarna till den gamla telefonin håller på att plockas bort. Med stormarna har det blivit tydligt att ingen har intresse av att investera i nytt eftersom det inte lönar sig - trots att Blekinge är långt ifrån glesbygd.

Bland annat till följd av infrastrukturens förfall accelererar utflyttningen, och ytterst avfolkas bygden.

I Nävragöl har hembygdsföreningen dragit igång ett projekt för att lägga ned fiberoptisk kabel för att försöka stoppa den här utvecklingen. Efter fullsmockat möte på Ekegården förra hösten, har en bra bit över hundra hushåll valt att hoppa på vagnen. Affären på orten har fungerat som sambandscentral och har tagit emot alla anmälningar.

Totalt ska 3,5 mil av fiberoptisk kabel läggas ned i marken till en ungefärlig kostnad av sex miljoner kronor. Länsstyrelsen står för drygt fyra miljoner. Det är pengar ur det så kallade landsbygdsprogrammet. Det finns i hela EU, men är utformat olika för varje land.

I Sverige har regeringen valt att satsa på miljöersättningar, men en fjärdedel av pengarna går till andra saker, bland annat för att förbättra livskvaliteten på landsbygden. Och i detta ingår modern kommunikation.

I budgetpropositionen i höstas förstärktes landsbygdsprogrammet med 375 miljoner kronor, just för utbyggnad av bredband på landsbygden. Regeringen har som mål att 90 procent av befolkningen ska ha tillgång till 100 megabit år 2020.

I Nävragöl är hembygdsföreningen synnerligen nöjd med hur projekteringen har gått. Entusiasmen är påtaglig över hur projektet fortskrider. En mil kabel är nedlagd hittills och allt ska vara klart till 2013. Med fiberoptisk kabel kan näst intill obegränsade mängder datatrafik skickas. Det gör att man med lätthet kan sitta och arbeta på orten med sitt företag, istället för att behöva åka in till ett kontor i stan.

Karlskrona och Karlshamn är de kommuner i Blekinge som har kommit längst med att se möjligheterna i landsbygdsprogrammet. Det är från dessa kommuner det har kommit in flest ansökningar. De har också tillsatt speciella kontaktpersoner för att ta hand om de frågor som kommer in från allmänheten.

Men även Ronneby, Sölvesborg och Olofström är på gång - och länsstyrelsen uppmanar som sagt byar på landsbygden att söka pengar för liknande projekt, gärna så snart som möjligt

Annars riskerar de att hamna i Kronoberg för tillfället. Det vore ju synd!

�nnu ett nedsl�ende beslut

Inga-Lena Fischer — Thu, 09 Feb 2012 00:01:57 +0100

Sankt Petersburgs fullmäktige röstade i går igenom ett lagförslag som gör det förbjudet att skriva och prata om homo- och bisexualitet. Samma beslut har tagits på andra håll i Ryssland tidigare. Det är sannerligen beklagigt med sådan uttalad censur. Det är en kränkning dels av de personer som har sådan könsidentitet, men det är också en kränkning av yttrandefriheten och det fria ordet.

Vi har tidigare skrivit om det här lagförslaget mot ”homosexuell propaganda”. Organisationer som arbetar med dessa frågor kan få dryga böter, cirka 10? 000 kronor, för aktiviteter som ”propagerar för sodomi, lesbianism, bisexualism och transsexualism”.

Lagen är också skriven så, att man som homosexuell privatperson kan bötfällas bara för att man är homosexuell. Det är ett klassiskt sätt att trakassera sexuella minoriteter. Tyvärr röstades den här lagen igenom i går trots omfattande protester.

Ett annat exempel som RFSU berättade om är ett motsvarande lagförslag som i går togs upp i parlamentet i Uganda. Det innebär att homosexuella personer kan få livstids fängelse.

Även Litauen har slagit in på den här vägen, trots att man borde vara ett upplyst land, som medlem i EU. Härom året antog landet sin ökända lag mot ”homosexuell propaganda”, och nu vittnar många homosexuella om, att om man vill leva öppet med sin partner måste man flytta utomlands.

Det tycks ta lång tid för det gamla öst att utvecklas till moderna stater med respekt för mänskliga rättigheter.

Att h�ra men inte lyssna

Inga-Lena Fischer — Thu, 09 Feb 2012 00:01:29 +0100

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har lyft frågan om hur länge vi ska jobba i framtiden. Han talade om att vi kanske kan komma att jobba till 75 års ålder, inte minst eftersom vi blir allt friskare och lever allt längre upp i åldrarna. Av de barn som föds idag förväntas åtminstone hälften bli över 100 år. Är det då rimligt att pensionsåldern ligger vid 65?

Oj, vilket liv det blev. Genast paraderade kritikerna fram och talade om utslitna kvinnor i hemtjänsten som inte orkar jobba ens till 65 och fabriksarbetare med tunga jobb som inte heller orkar hålla på till 65. Men det var ju inte dessa människor han talade om. Dels menade han att man kanske kan byta karriär mitt i livet och gå över till ett jobb som inte är lika tungt. Dels är det ju en fråga om vad samhället behöver.

Det handlar ju också om vad den enskilda människan vill. Det finns alldeles säkert de som känner sig pigga och vitala när pensionsåldern närmar sig och inget hellre vill än att fortsätta arbeta. Men de stoppas av det "lagstadgade" åldersstrecket.

Nu har kritikerna gått till storms mot dessa resonemang och menar att det väl är bättre att ungdomarna får jobb. Självklart, men det ena utesluter inte det andra. Den bistra sanningen är ju att för att kunna behålla den välfärd vi har i dag med ökande antal äldre, så måste både unga och äldre arbeta mer. Det är skatteintäkterna från varje arbetad timme som betalar vår välfärd. Pengarna kommer ju inte från himlen.

Om unga människor inte kommer in på arbetsmarknaden förrän i 30-årsåldern och går i pension vid 65 har de bara jobbat 35 år, och rimligt att döma återstår nästan 35 år av livet för de flesta. Då fungerar det ju inte att låta bli att arbeta och bidra till samhällets välfärd.

Att ungdomar idag har svårt att få jobb beror ju ofta på att de inte lyckats ta sig igenom skolan med godkända betyg. Den som inte kan visa upp färdigheter främst i svenska, matte och engelska har väldigt svårt att få jobb, eftersom allt fler av till exempel industrijobben har ersatts av robotar, som bidrar till att höja produktiviteten. Andelen så kallade okvalificerade jobb krymper och lämnar dessa ungdomar utanför arbetsmarknaden.

Ett sätt att råda bot på problemet med ”betygslösa” ungdomar är ju att förbättra skolan och se till att varje elev får den hjälp han eller hon behöver för att uppnå godkända betyg. Jag tvekar inte att påstå att det är Göran Perssons skola som ställt till dessa bekymmer genom att insistera på att alla lever ska ha högskolebehörighet. Kanske inte så konstigt att många unga hoppar av gymnasiet då. och hamnar utanför arbetsmarknaden,

Samtidigt har vi en tillåtande attityd i att unga människor ger sig i väg på långa resor efter avslutad skolgång.

Då skjuts ju arbetsmarknadsinträdet upp ytterligare. Visst, om man ger sig iväg för att jobba i andra länder så ger det ju arbetslivserfarenhet som kan vara en merit när man kommer hem, men rena nöjesresor pryder inget CV.

Men Fredrik Reinfeldt har ju inte lyft den här frågan för att vara elak utan för att sätta fingret på ett framtida samhällsproblem. Allt fler äldre som lever längre ställer högre krav på välfärd och omsorg. Det är ett faktum både i Sverige och i andra länder.

Det vore kanske klokt att lyssna på vad han egentligen sa.

S�nk skatten i s�der!

Inga-Lena Fischer — Thu, 09 Feb 2012 00:01:14 +0100

1999 stängdes den första reaktorn i Barsebäck, 2005 den andra. Det betydde ett bortfall av el med 1200 Megawatt. Det i sin tur ledde till att vi i sydligaste Sverige blev av med en mycket stor del av vår energiförsörjning. Nu producerar vi bara 7 procent av landets samlade energibehov, men vi konsumerar 19 procent.

Till detta kommer dåliga överföringsmöjligheter från norr till söder. Samtidigt som Svenska Kraftnät har dragit in tiotals miljoner dagligen och stundligen på prisskillnaderna mellan norr och söder har man också sluppit köpa in dyr el från kontinenten för att kunna förse Sydsverige med el. Det var man tvungen att göra tidigare eftersom hela Sverige då hade samma elpris medan man ”alltid” haft dåliga överföringar från norr till söder.

Svenska Kraftnät har alltså fått en rejäl intäktsökning samtidigt som man har fått en kostnadsminskning. De medel som vi på det sättet betalar in här nere i söder borde rimligtvis gå till investeringar i att förstärka stamnätet och garantera bättre överföringsmöjligheter från norr till söder. Men det väntar vi fortfarande på, trots att man vetat att de här problemen skulle uppstå, redan när man fattade beslutet att stänga Barsebäck på 90-talet.

Statens underlåtenhetssynder får vi nu betala dyrt här nere i söder. Elområdesindelningen påverkar arbetsmarknad och näringsliv. En ökning av elpriset med 1 öre per kWh innebär för många företag en kostnadsökning med minst 11,6 Mnkr per år. Det motsvarar 5 heltidstjänster med 18 000 kr i månadslön, eller 5 uppsägningar, per år enligt Handelskammarens uträkning.

Vad skulle man då kunna göra? Ja, det står Sverige fritt att ändra områdesindelningen. Man borde ta bort gränsen mellan område 3 norr om oss och vårt elprisområde 4. Då skulle vi få tillgång till el från våra 10 kärnkraftsreaktorer, när de är i gång vill säga. Det är lite si och så med det just nu.

De här orättvisorna mellan norr och söder har man alltså känt till länge, men ändå väljer man en gränsdragning som diskriminerar sydligaste Sverige. Många aktörer i södra Sverige, inte minst företagen som drabbas av högre elkostnader har ropat på en utredning och en förändring av elprisområdena. Men uppenbarligen för döva öron.

Svenska Kraftnäts generaldirektör Mikael Odenberg fick sina fiskar varma när han i början av februari besökte handelskammaren i Malmö. Där fick han höra sanningar från förbittrade företagare som fått kostnadsökningar på flera miljoner sedan elprisområdena infördes i höstas.

Svenska Kraftnät gör dessutom vinst på att man slipper köpa in el. I och med att Sverige delades in i elområden har kostnaderna för flaskhalsarna överförts från den ansvariga myndigheten till Sydsveriges elkonsumenter. Svenska Kraftnät har hittills dragit in den nätta summan av 357 miljoner sedan områdesindelningen.

Därför borde energiskatterna och statsskatten sänkas för boende i elprisområde fyra motsvarande de ökade kostnaderna. Effekten blir ju dessutom den att när elpriserna ökar så ökar ju även skatter och avgifter som ju läggs ovanpå priset. Däremot kan man inte begära att kommunal- och landstingsskatterna sänks eftersom även kommuner och landsting fått ökade elkostnader här nere i syd.

Det går inte att tiga stilla. 357 miljoner är en hårresande summa. De pengarna ska naturligtvis investeras i den så kallade Sydvästlänken som ska ge oss bättre överföringsmöjligheter. Men vi kan inte vara så säkra på att vi inte får betala det en gång till via en högre nätavgift, när Sydvästlänken väl är verklighet.

Fel att h�vda ett r�dgr�nt alternativ

Inga-Lena Fischer — Wed, 08 Feb 2012 19:27:36 +0100

Det kan i viss mån vara förståeligt att man talar om ett sådant alternativ till den styrande alliansen, vanan sitter i. Men det finns inte något rödgrönt alternativ i svensk politik. Det finns förvisso en opposition, men den består ju av fyra olika partier, Socialdemokraterna, Vänstern, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.

Men eftersom de övriga riksdagspartierna inte vill ha med Sverigedemokraterna att göra blir det lite svårt att tala om "oppositionen" som ett alternativ till alliansen. Men samtidigt är "de rödgröna" också ett omöjligt alternativ. De står alltför långt i från varandra i sakfrågorna. Vad som händer 2014 vet vi inte, men i dag finns inte det alternativet.

I går kom Skops väljarbarometer där man utöver partisifforna redovisar resultatet så här: Borgerliga regeringen får 47,2 procent, S+V får 34,4 procent, S+V+Mp 45,9 och S+V+Mp+SD 51,5 procent. Det enklaste vore ju att låta den normalt additionskunnige räkna som han eller hon själv vill.

För övrigt gick Socialdemokraterna fram med 2 procentenheter till 27,3 och Vänstern med 1 till 7,1. Om man ska döma av Moderaternas minus på 2,7 procentenheter till 32,9 är blockgränsen tydligen inget hinder för sidbytare.

Helt bra eller bara halvdant?

Inga-Lena Fischer — Wed, 08 Feb 2012 00:01:44 +0100

Ojoj, vad nyheten om framtida kostnader för landstingets lokaler har lockat fram synpunkter från många håll. I går gick telefonen nästan varm när våra läsare ville framföra synpunkter. Ytterst handlar det om ifall vi ska renovera de sjukhus vi har eller om vi ska bygga ett nytt?

Enligt den rapport som ligger till grund för diskussionen och som triggade Moderaternas Alexander Wendt att lyfta frågan så krävs omfattande renoveringar för att uppnå en någorlunda god standard. Bara dessa "minimiarbeten" skulle kosta runt 800 miljoner och då klarar man inte ens de framtida miljökraven.

Så här skrev Alexander Wendt om framtida EU-krav:

Om man beaktar förslagen i energieffektiviseringsdirektivet, vilket innebär att minst 3 procent av det totala fastighetsbeståndet skall renoveras varje år för att uppfylla NNE-standard (Nära Noll Energibyggnad), får dessa mycket långtgående ekonomiska konsekvenser för Landstinget Blekinge.

Där citerar han också utredaren Ronny Pettersson:

Konsekvenserna av en ny lagstiftning i linje med ovan beskrivna förslag till nytt energidirektiv blir sannolikt att flertalet byggnader måste ersättas med nya.

Utan att ha diskuterat vare sig krav från patienterna och vården om singelsalar för dem som blir inlagda eller från professionen om bättre utrustning och logistik så har flera haft synpunkter på frågan om ett eller flera sjukhus, nytt eller renovera.

Någon är tydlig med att det bor flest människor i östra länsdelen, alltså måste sjukhuset ligga där och då i Karlskrona. I Karlskrona och Ronneby bor drygt 92 000 personer, medan de tre västkommunerna tillsammans har en befolkning på knappt 61 000 invånare.

Men att Blekinge skulle bli utan sjukhus helt och hållet och i framtiden hänvisas till Växjö eller Kristianstad fanns inte på kartan. Det är en omöjlig tanke enligt några som har hört av sig.

Någon menade att man först kanske ska invänta vilka besked om en framtida storregion som kommer ut av det pågående utredningsarbetet. Först när vi vet vilka förslag som den Sjöstrandska utredningen lägger, kan man på allvar fundera över fördelningen av sjukvårdresurserna.

Men det är inte troligt att statliga myndigheter och län får en annan indelning än sjukvården. Därför lär det handla om Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kalmar län i en kommande regionkommun. Utredaren Mats Sjöstrand ska redovisa sitt uppdrag i december i år. Men våra politiker i respektive län tror inte att en storregion blir verklighet förrän tidigast 2019-2020.

En som hörde av sig hänvisade till erfarenheter av NÄL-sjukhuset som är en sammanslagning av Vänerborgs och Trollhättans sjukhus. NÄL står för Norra Älvsborgs Länssjukhus och det ligger något närmare Trollhättan än Vänersborg. Det fungerar inte alls var hans uppfattning och han avrådde bestämt från förslaget att bygga i Bräkne-Hoby.

Ja, det finns mycket att säga i den här frågan och den är långt ifrån avgjord. Diskussionen om ett nytt sjukhus mellan Trollhättan och Vänersborg började på 70-talet och det nya sjukhuset invigdes 1988. Samma gällde Sunderbyns sjukhus mellan Boden och Luleå, där förarbetena tog tio år innan bygget kunde invigas 1999.

Det h�nger ju ihop!

Sylvia Askl�f Fortell — Wed, 08 Feb 2012 00:01:31 +0100

Två debatter löper parallellt med varandra just nu: dels den om eventuellt förhöjd pensionsålder, och dels den om ungdomslöner. Men egentligen är det en och samma debatt.

Det har så smått börjat sjunka in i samhället att dagens skattesatser inte räcker till för att behålla den generella välfärden i framtiden.

Det är nog bara Vänsterpartiet, och för all del några vänstersossar, som fortfarande lever kvar i förvillelsen, att bara vi höjer skatterna så blir allt bra. Tyvärr är problemen av den magnituden att det inte hjälper att slå på en enkrona här eller där på varje intjänad hundralapp. Snarare handlar det om tiokronorsmynt. Knappast realistiskt.

Först pensionsåldern: Pensionssystemet så som det ser ut i dag, konstruerades för tjugo år sedan. Då var problemen med vår befolkningsutveckling redan känd, och det var för att mota den utvecklingen som ATP-systemet övergavs. Men det löste ju dessvärre inte de kostnader som den ökade omsorgen medför, eller det faktum att allt fler äldre behöver omsorg under en längre period. De flesta hajar nog fortfarande till vid tanken på att arbeta till 75, vilket är fullständigt naturligt.

På frågan om en sådan pensionshöjning ska vara tvingande - säger Fredrik Reinfeldt följande till Dagens Nyheter: Det finns ett måste i den meningen att pensionssystem inte är trolleri. (...) Om människor tror att vi kan leva allt längre och korta ner vårt arbetsliv, då kommer pensionen att bli lägre.

En tanke. Om vi nu behöver förlänga med tio år i slutet av arbetslivet, så borde den rimligtvis även förlängas i början, också. Det är kanske ännu viktigare? Men det ställer krav. Krav på en skola som måste återfinna sin form som utbildningssäte. Det ställer krav på unga människor att ta de kurser som erbjuds, när de erbjuds.

Istället för att som Socialdemokraterna ha ett mål att alla ska ha en fullgod gymnasieexamen vid 25, så borde det målet förstås vara, att de allra flesta ska ha klarat av gymnasiet - i slutet av gymnasiet. Därefter går man till universitetet. Det fungerar inte längre att komma ut på arbetsmarknaden lagom till 30-årsdagen.

Det låter tufft. Men vi går onekligen tuffa tider till mötes om vi vill behålla den standard och den typen av samhälle som vi är vana vid.

Sollentuna kommun har givit upphov till debatten om ungdomslöner. De föreslår att ungdomar ska kunna komma in och arbeta på en begränsad tid i kommun och landsting till en 75-procentslön.

Förslaget har blivit kritiserat på många olika grunder. Men det som den har gemensamt är, att få eller ingen levererar egna förslag på hur ungdomsarbetslösheten ska lösas. Fortbildning, utbildning, säger Socialdemokraterna.

Ska man verkligen behöva ge utbildning till ungdomar som just har kommit ut med studentmössan på svaj? Är det inte så, att det är just då som man ska vara som mest redo? Vad är det med Sverige som gör, att vi inte tänker i de banorna?

Dessa ungdomar behöver mest av allt ett jobb och minst av allt mer skolbänk. Lokala politiker i Blekinge ställer sig föga förvånande kritiska till förslaget. Mats Lindbom (C) i Karlskrona pratar om "andra strategier" och Christina Mattisson (S) om "fackets goda vilja" för en möjlig lösning.

Så nu ska ungdomarna vara beroende av fackets goda vilja? Vilka framtidsperspektiv.

Inskr�nkt resonemang hos Transport

Sylvia Askl�f Fortell — Tue, 07 Feb 2012 09:57:57 +0100

KOMMENTAR || Fackförbundet Transport har under åren uteslutit en del medlemmar för att det visat sig att de är aktiva i Sverigedemokraterna.

Det hände i slutet på förra året igen, i december. Nu har en av de som uteslutits bestämt sig för att stämma facket.

Det var bara en tidsfråga. För det är odemokratiskt att mäla ut folk på det här viset, med ett resonemang som lätt för tanken till att ändamålet helgar medlen. Oavsett vad man för övrigt tycker om Sverigedemokraternas politik.

På Transports hemsida kan man läsa argument av karaktären "vi har bestämt var toleransgränsen ska gå för vårt förbund" och att det inte handlar om åsikter, utan om att någon är "aktiv" - det vill säga står till exempel på kommunlistor för partiet.

Transport säger också att det handlar om gamla principer så som arbetare i alla länder förenen eder. (...) Fackföreningsrörelsens grund är inte vilken folkgrupp man tillhör, utan arbetet och klasstillhörigheten, skriver de.

Tja - det inskränkta klassresonemanget utesluter inte bara Sverigedemokrater, utan även ganska många andra som kan ha behov av att vara med i Transport. Bäst att hålla tand för tunga, alltså, om man går med det förbundet. Se upp så ni inte avslöjar er med att ha fel vanor!

SAF

�ven 80-talet var kollektivt

Sylvia Askl�f Fortell — Tue, 07 Feb 2012 09:55:57 +0100

KRÖNIKA || Jag vet inte hur många av er läsare som är i min ålder. Är ni födda runt 1970-75 så kommer ni med stor sannolikhet ihåg den legendariska poptidningen Okej.

Ja, eller vad man nu ska kalla det, för det var så mycket mer än pop i den tidningen. Okej sammanfattade hela vår ungdomsvärld: filmer, tv-serier, musik av alla genrer. Var fjortonde dag kom den, helt fullpackad och i exploderande neonfärger, högtuperade frisyrer, vilda kreationer och bara bringor - både kvinnliga och manliga. Det var en tidning som aldrig skulle ha accepterats idag, aldrig.

I förra veckan sände SVT en dokumentär om Okej:s storhetstid på 80-talet. När jag ser den fylls jag av ett virrvarr av tankar om den tid jag växte upp i.

80-talet har fått stå för något alldeles speciellt. Individualismens tidevarv, satsa på dig själv, YCDBSOYA - You Can't Do Business Sitting On Your Ass. Ju mer champagne, självförverkligande och rikedom, dess bättre.

Tja. Möjligen var det så i relief till 70-talets i många fall ganska extrema politiska ideal. Man kan förstå att det gick både en och annan propp hos progg-generationen när de såg sina ungdomar växa upp till axelvaddsförklädda portföljnissar. Egenföretagare, som det hette på den tiden. Inte företagare, utan egenföretagare.

Men hur individualistiskt var egentligen 80-talet? Sverige var fortfarande var extremt präglat av socialdemokratin. Kommunala skolor utan skolval, arbetsförmedlingen, LO och Första Maj.

De som inte gick gymnasiet hamnade på Kronfågel eller Scan. De som gick gymnasiet hade ett begränsat antal val att göra. Det individualistiska var bara utanpåverk. Under ytan rådde för de allra flesta människor precis samma vardag som när årtiondet började på 7.

Själv minns jag debatten i Studio S om videovåldet och motorsågsmassakern. Det var samma kollektiva tänk och samma krav på koncensus som under det politiska 70-talet. Debatten gick ut på att förbjuda filmuthyrning i butik. SVT skulle vara fullständigt tillräckligt för svenskarna, tyckte Maj Britt Theorin (S), och ville ha ett förbud mot privat innehav av parabolantenner.

Jag minns också att vuxenvärlden gick i spinn över Okej när sångaren i WASP, Blackie Lawless, fotograferades med köttslamsor hängande ur munnen. Något jag tyckte var till lika delar larvigt och äckligt.

Men man fick inte vara för välartad på 80-talet heller - ve den som bröt mot upprorsidealet. Det fick Herreys erfara. De blev grymt hånade och förlöjligade för sin välstädade image. Hitlergossar, hörde jag någon kalla dem - vilket gjorde mig upprörd ända in i min 12-åriga själ. Toleransen var alltså inte överdrivet hög. Tio år senare exploderade pojkbanden över världen.

Däremot var det absolut ingen som ifrågasatte de bara överkroppar som exponerades i Okej. Män och kvinnor.

Jag menar, verkligen. Jag vågar inte ens tänka på hur det skulle ha tagits emot idag. Ansvarig utgivare skulle ha blivit rullad i tjära och fjädrar och exponerad på stora torget vid en skampåle.

Tiderna förändras. Kanske lever vi på vissa sätt i en mindre tolerant tid idag. Är det bra eller dåligt? Jag vet faktiskt inte.

Nu g�ller det att t�nka

Inga-Lena Fischer — Tue, 07 Feb 2012 09:53:01 +0100

LEDARE || Men frågan är vad de goda väljarna i östra länsdelen säger som så länge varit bortskämda med att ha sjukhuset på "armlängds avstånd".

Landstingets oppositionsråd Alexander Wendt (M) har funderat några extra varv inför framtiden, och då en framtid som faktiskt ligger längre fram än en mandatperiod. Det borde kanske fler göra.

I dag har vi två sjukhus i länet, men den som inte insett att det är ohållbart i längden, är inte särskilt insiktsfull. Ett landsting som inte har god ekonomi är inte välkommet i en större region, och vi behöver verkligen gå in i en större region. Dessutom är det alldeles uppenbart att väljarna i västra Blekinge är mycket missnöjda och det är dessutom ett missnöje som bara ökar. Så frågan är hur vi får bättre ekonomi?

Uppenbarligen står vi inför stora utmaningar, inte minst med tanke på framtida arbetsmiljö-, patient- och miljökrav. Utan att vara expert på logistiken och utrustningen i ett sjukhus måste man anta att ett modernt sjukhus ser annorlunda ut, med en annan logistik, högre patientsäkerhetskrav och bättre lösningar för operations- och vårdsalar. I framtiden kommer patienterna dessutom inte att acceptera annat än enskilda rum till exempel.

Ett känt exempel på kloka beslut har vi sett i Norrland där såväl Bodens som Luleås sjukhus stod inför stora renoveringsbehov. Där kom man fram till att det blev billigare att bygga ett nytt sjukhus mitt emellan i Sunderbyn. Det var visserligen dyrt, en och en halv miljard när det invigdes 1999, men då fick man Europas modernaste sjukhus, en och en halv mil nordväst om Luleå och två mil sydväst om Boden. Då ska man betänka att utredningen om den framtida sjukvården i Norrbotten inleddes 1989.

Utgående från ett sådant resonemang kommer man fram till att en lokalisering någonstans i Ronneby kommun vore logiskt, exempelvis i anslutning till flygplatsen och järnvägen, vilket skulle bli optimalt med tanke på pendling och eventuella snabba vidaretransporter vid olyckor. Men har man hittills inte lyckats knyta ihop flygplatsen och järnvägen på ett smart sätt så krävs det verkligen att man ser en eventuell nyetablering i ett större och smartare perspektiv.

När det gäller själva sjukhusbyggnaderna så kan man tänka sig att bara miljökraven i det så kallade energieffektiviseringsdirektivet innebär stora renoverings - och ombyggnadsbehov, som inte blir billiga. Tänk bara vad det skulle kosta att installera sprinklersystem i alla byggnader. Att bygga om alla salar till enpersonsrum är inte heller billigt.

Men den verkligt svåra utmaningen är framtiden för länet i en storregion. Om man tittar på utvecklingen och de allt mer ökande kraven så är det nog bättre att smida medan järnet är varmt. För vad är det som säger att vi ens har ett sjukhus kvar. Ett befolkningsunderlag på 150 000 personer motiverar knappast ett fullutrustat sjukhus. Vad är det som säger att vi inte kan ta oss till Kristianstads eller Växjös lasarett?

Men ett modernt och fullt utrustat sjukhus som svarar mot de senaste miljö- och arbetsmiljökraven lägger man knappast ner. Så nu gäller det att utreda snabbt och fatta beslut medan vi är herrar i eget hus!

Avf�rda inte utan utredning

Sylvia Askl�f Fortell — Mon, 06 Feb 2012 10:24:10 +0100

KOMMENTAR || I lördagens tidning kunde man läsa om landstingspolitikern Alexander Wentds (M) tankar inför framtiden.

Det bör utredas om det inte är billigare att bygga ett helt nytt sjukhus istället för att försöka anpassa de redan befintliga byggnaderna till nya energikrav, menar han.

Ja, om landstinget ändå måste bygga om till astronomiska summor, så varför inte utreda en sådan lösning. Det skulle ge Blekinge ett modernt sjukhus inför regionförstoringen för både personal och patienter. Det skulle ge arbetstillfällen och det skulle bidra till att vården koncentrerades.

Själv vill Wendt inte ha synpunkter på var i länet ett sådant sjukhus skulle ligga, men med tanke på hur inflammerad debatten mellan öst och väst är vore det väl lämpligt någonstans mitt emellan. Nära goda kommunikationer, E22, tåg - och flyg? Lita på att krisdrabbade Ronneby kommun skulle välkomna något sådant.

Utredningarna för ett sådant projekt skulle visserligen kunna dra ut i år - men den bortre gränsen finns, vid 2019 eller 2020. Sedan lär vi bli av med möjligheten att ensamma bestämma om våra sjukhus. Det kanske kan pressa fram något resultat ur denna annars fossilerade landstingsorganisation.

SAF

"Hotade bilda ett Sk�rg�rdsparti"

Sylvia Askl�f Fortell — Mon, 06 Feb 2012 10:21:41 +0100

REPLIK || Tack för ett mycket bra ledarstick i dagens BLT (30/1)om Aspö skola. Du har verkligen med förnuft och saklighet fångat problematiken med politikernas inkonsekventa agerande när det gäller infrastrukturen på Aspö.

När jag för några år sedan var ordförande i Aspö intresseförening retade jag gallfeber på dåvarande kommunalrådet Mats Johansson (S) eftersom jag hotade med att bilda ett Skärgårdsparti eftersom jag insåg att infrastrukturfrågorna på Aspö och de andra öarna i kommunen måste kopplas till politiken.

Min idé var långt gången. Jag hade med mig folket på samtliga öar och hade säkert fått en vågmästarroll i kommunfullmäktige.

Detta insåg Mats Johansson och " köpte ut" oss med ett antal utvecklingsprojekt, däribland ekonomi att driva skolan på Aspö utan framtida nedläggningshot.

Det leder ingen vart att bilda opinion på öarna utan att få in en fot på den politiska planhalvan. Det handlar ju trots allt om resursfördelning men framför allt om politiskt mod. Det går inte att enbart bära plakat. Politikerna säger sig alltid vara positiva till Aspöbornas förslag men tar inte konsekvenserna. Därför måste diskussionen föras på den politiska planhalvan.

Där har du nu gjort (liksom tidigare) ett stort bidrag till bättre levnadsförhållanden på Aspö - inte minst för barnen. Ett stort tack för dina sunda och välformulerade ledare.

Med vänlig hälsning

Ingvar Bergljung

Svar: Tack för dina vänliga ord. Infrastrukturen är ju fortfarande ett problem, jag säger bara färjan. Men vad hände med ekonomin för att driva skolan på Aspö "utan framtida nedläggningshot"? Hur ska man kunna driva en skola med bara en lärare som landet ligger nu? Det kanske är dags att ta upp tanken på ett Skärgårdsparti igen?

På något sätt måste man ju få politikerna på Trossö att lyssna om inte "attraktiva Aspö" bara ska bli ett hån och de kommunala tomterna osålda.

Vänligen
Inga-Lena Fischer

Hon �r v�l insatt, ministern

Inga-Lena Fischer — Mon, 06 Feb 2012 10:16:52 +0100

LEDARE || Blekinges nyaste riksdagskvinna på S-bänken, Suzanne Svensson från Karlshamn är flitigt i elden i riksdagen. Nu har hon varit uppe i en debatt med infrastrukturministern om Blekinges hamnar.

I en välformulerad interpellation redogör Suzanne Svensson för det arbete som lagts ned på våra hamnar bland annat med stöd från EU.

I höstas kom så EU med sina infrastrukturplaner för perioden fram till 2030 och på sikt till 2050, där man lagt upp järnvägs- och vägnätets huvudleder i Europa och viktiga noder, exempelvis hamnar. Där finns inte Karlshamn eller Karlskrona med trots att de tillsammans är Sveriges tredje största hamn. Hamnarna både i Gdynia och i Klaipeda är utpekade som noder. Också vägar och järnvägar som leder till dessa hamnar är utpekade som tillhörande "kärnnätet" inom det som kallas TNT-T, transportnätverket.

Därför måste regeringen agera så att sydöstra Sverige inte förblir tomt på utpekade transportleder. Det är nödvändigt, annars kan man inte få del av de pengar som EU avsätter för utbyggnad av infrastrukturen.

Susanne Svenssons fråga till ministern avslutades så här:

Det är förvånande att regeringen har lagt ned så mycket kraft och energi för att satsningar ska genomföras från EU:s sida samtidigt som det inte genomförs några svenska satsningar för att möta den utveckling som nu sker i hamnarna. Utan ett fungerande järnvägs- och vägnät så uppstår ett ingenmansland i sydöstra Sverige vilket riskerar TEN-T-projektet.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att medverka till att hamnarna i Blekinge järnvägsmässigt inordnas i TEN-T-nätverket i likhet med systerhamnarna på andra sidan Östersjön, så att hamnarna i Karlshamn och Karlskrona förbinds med Södra stambanan och den nordiska triangeln?

Ministern svarade med att ge en bakgrund till processen och avslutade:

Förslagen till förordningar kommer nu att förhandlas i rådet och i Europaparlamentet. Det är troligt att förhandlingarna kommer ta lång tid i anspråk, och jag vill inte föregripa den pågående förhandlingen genom att ställa ut några löften i dag.

Suzanne Svensson svarade med att beskriva hur den nya verkligheten ser ut, där godstransporterna tar nya vägar och att EU faktiskt insett att sydöstra Sverige och de motsvarande transportlederna på andra sidan havet är viktiga. Detta eftersom man bidraget med många miljoner till de båda MoS-projekten i Karlskrona och Karlshamn, där bland annat upprustningen av Emmabodabanan ingår. MoS står för ett EU-projekt som kallades Motorways of the Sea, havets motorvägar.

Varför är inte den prioriterade Motorways of the Sea-korridoren med i systemet? Var finns järnvägsanknytningen i sydöstra Sverige, frågade hon.

Elmsäter-Svärd instämde till fullo i Suzanne Svenssons beskrivning och fyllde dessutom på med egna beskrivningar av E 22 och andra faktorer som han tagit till sig under sina besök i Blekinge. Hon påpekade att hon själv har varit i Karlshamn och Karlskrona och ”sett hur hamnarna har utvecklats, inte minst efter de år som man i dessa kommuner och regioner varit aktiva med vännerna på andra sidan Östersjön”.

Ska vi tolka ministers svar som att hon jobbar på men "i ett känsligt läge"?

Jag inte vill föregå förhandlingarna, och det handlar om att det fortfarande är en känslig fråga om hur mycket pengar som till slut kommer att landa i denna finansiella ordning. Håller vi uppe tanken om korridorer och intermodalitet är Motorways of the Sea något vi fortsatt jobbar utifrån i inspelet från den svenska regeringen.

Pengar och pengar, visst är vi intresserade av pengarna, men det viktigaste är själva utpekandet, att våra hamnar och deras förbindelser med stambanan pekas ut som viktiga delar av det europeiska transportnätet. Om vägar, järnvägar och hamnar i Polen och Litauen tillhör nätverket, måste ju motsvarande infrastruktur i sydöstra Sverige också göra det!

Debatterat i riksdagen

Sylvia Askl�f Fortell — Sun, 05 Feb 2012 10:48:49 +0100

KOMMENTAR || Det var smått och gott i statsministerns frågestund i torsdags. Men mest väckte väl Carina Moberg (S) uppmärksamhet för att hon - och inte hennes partiledare - var där.

Annars närvarade partiledarna Gustaf Fridolin, Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson, samt som vanligt en rad andra riksdagsledamöter.

Både Carina Moberg och hennes partikamrat Maryam Yazdanfar ställde frågan om Reinfeldts en gång uttalade formulering om näringslivet som ett särintresse. Är det inte dags för en aktiv näringslivspolitik? frågade de. Ni har ju styrt i fem år, och ändå ökar arbetslösheten, sade Moberg.

Hon lade sig till med det där indignerade tonfallet som bara socialdemokrater klarar av att uppamma när de känner sig riktigt upprörda.

Moberg borde lägga på en nolla på den femman - 50 år. Det är tidsrymder som sossarna har haft till sitt förfogande under sin historia. Det blir ganska löjligt att påskina att arbetslösheten under en sådan tidsrymd inte har varit både hög och låg.

I går, fredag, diskuterades också vinster i omsorgen i riksdagen. Även där gick debatten i väl uppkörda spår. Anders Borg betonade valfrihet och möjlighet att göra ett företag lönsamt i välfärdssektorn. Nyanserna måste man förstås se. Lönsamma företag är inte lika med rovgirigt roffande på de äldres bekostnad - vilket Vänsterpartiet vill få det att framstå som.

MP vill inrätta en statlig myndighet för granskning. Jovisst. Men lova då en sak - att kommunala äldreboenden ska granskas lika hårt. För ingen kan väl påskina där heller, att den omsorgsformen är helt problemfri.

SAF

Verkligheten �verraskade

Inga-Lena Fischer — Sun, 05 Feb 2012 10:47:27 +0100

KRÖNIKA || Ibland drabbas man av insikten att dåligt omdöme är mer utbrett än man ens kunde föreställa sig. I onsdagens krönika om ”överklassafarin” till Saltsjöbaden den gångna helgen för att begapa ”utsugare” och ”borgarsvin” skrev jag så här:

Jag undrar vad som skulle ske om man ordnade en ”safari” till Rinkeby eller Fisksätra, stannade bussen och gjorde en liknande beskrivning: på den här gatan bor så och så många människor som uteslutande lever på våra gemensamma tillgångar, utsugare och parasiter. Många av dem ägnar sig åt kriminalitet ...

Jag garanterar att det hade blivit ett ramaskri, en helt omöjlig tanke, helt enkelt. Jag tror inte att den mest extremnationalistiska organisation ens skulle komma på idén, men i vänsterkretsar är det ”roligt och ger positiv respons”.

Nej, förmodligen skulle inte den mest extremnationalitiska organisation göra det, men tro det eller ej, Kristdemokraterna gjorde det, eller tänkte i alla fall tanken!

Det är verksamhetschefen i partiet Patric Rylander som formulerat sig på Facebook. Där funderar han på att anordna en "underklassafari" till något lämpligt område.

Så här skrev han:

Bland annat ska det finnas en hög andel socialbidragstagare, vanartiga skrikande ungdomar, enbart bestå av hyresrätter i miljonprogrammet, nedlagda butiker, utarmad samhällsservice, vara slitet och mängder med klotter.

Jag krälar i stoftet och ber om ursäkt för min naivt blåögda uppfattning om min samtid. Att det skulle vara högt uppsatt person hos Kristdemokraterna som trampat snett är förvånande. Jo, det var nog en replik till dem som arrangerade resan till Saltsjöbaden, men den blev helt fel. Innan man skriver något om någon eller någonting på Facebook bör man alltid tänka sig för både en och två gånger. Det gjorde inte Patric Rylander för då hade han insett hur dessa formuleringar missar målet, att skämta. Det är inte kul.

Men det finns en mörk bakgrund till den här typen av metadebatt; debatt om debatten. Att inbjuda till och delta i den leder ju ingenstans. Den som i ett allt högre tonläge hävdar att samhället glider isär, och samtidigt häcklar den så kallade överklassen, säger sig sätta fingret på ett stort samhällsproblem. Det är att slå in öppna dörrar. Skillnader i livsvillkor är en välkänd realitet, men var finns förslagen till lösningar? Med sådana metoder drar man isär samhället ytterligare, och ingen maktlös tonåring i något miljonprogramsområde får det ett uns bättre.

Vi måste sluta att dela in människor i grupper, där de bara blir en del i en grå massa, där identitet inte är efterfrågad, där enskilda män och kvinnor bara försvinner, avhumaniseras.

Vi har sett förskräckande resultat av ett sådant sätt att definiera verkligheten. När man väl suddat ut individen och föst ihop människor i grupper med kollektiva beteckningar har vi börjat vandringen mot fördjupade motsättningar, där vi istället borde söka lösningar.

Att Kristdemokraterna med sina vackra och viktiga ord om medmänsklighet, civilkurage, mjuka värden och respekt har medlemmar som sänker sig till denna låga nivå är bekymmersamt för partiet men också för den uteblivna sakdebatten, som så väl behövs.

Kom igen, ministern!

Sylvia Askl�f Fortell — Sun, 05 Feb 2012 10:45:19 +0100

LEDARE || Det duggar tätt mellan de politiska sammankomsterna just nu. I januari var det V, häromveckan var det KD och nu är det Centerns tur att ha samkväm. Annie Lööf kommer till kommun- och landstingsdagar i Västerås med ett par färska bakslag i bagaget.

Dels det tyngsta, nämligen Astra Zenecas besked i veckan, att läkemedelsforskningen i Södertälje läggs ned. Det är förstås ett allvarligt slag mot forskningsvärlden och läkemedelsindustrin. Det är också ett slag för Södertälje som ort. Men, låt oss också vara lite krassa: Storstadsregionerna klarar sig alltid. Snart fylls Astra Zenecas kontor med annan verksamhet.

Sedan har Lööf också att svara för att lyftet för Centern i opinionen inte har blivit som det var tänkt - tvärtom. I senaste Demoskopundersökningen tappar partiet en procent. Jag är lika kritisk till de siffrorna idag som jag var under Maud Olofsson, säger hon, citerade i Dagens Nyheter. Hon tillstår att det är tungt att vara både näringsminister och partiledare, precis som var och en nog kan inse.

Samtidigt finns det en infam opinionsbildning kring Annie Lööf. Speciellt gäller det förstås hennes kritiker, exempelvis Aftonbladet.

I fredagens tidning, på ledarsidan, finns en festbild på henne, uppenbarligen tagen på avstånd. Hon står tillsammans med en väninna, de har varsin öl i handen och rubriken på ledaren är Annie Lööf festar - jobben försvinner. De skriver om kommundagarna: På en halvtimma ska hon berätta om "Framtidens Sverige". Ikväll blir det middag med dans. Aftonbladet uppmanar henne att börja betrakta näringsministerjobbet som ett heltidsarbete (...).

Aha! Näringsministern är alltså oseriös, ung, och festar - middag och dans - hellre än att vara Stefan Löfven. Det vill säga, medelålders och man. (Vi utgår givetvis ifrån att Löfven inte kommer att delta i någon middag med dans när S ska träffas. När de nu kan ta sig samman för att arrangera sådant, det vill säga.)

Dessa dumheter oaktat: Mer kraftfull näringspolitik, ja tack. Men inte på Socialdemokraternas vis, där det nu ropas på paketsatsningar och omställningsutbildningar - se bara på Astra Zeneca, det vore ganska bortkastade pengar på dessa högutbildade forskare. Istället borde Sverige förstås bli mer, inte mindre, välkomnande till multinationella företag.

S kritiserar regeringen för att satsa på "låglöneyrken" istället för på "en kunskapsbaserad ekonomi" - utan att egentligen reflektera över att vi faktiskt behöver båda delarna i landet. Vi behöver serviceyrken med lägre instegskrav, och vi behöver forskartjänster - det handlar om att försöka få till en arbetsmarknad med många olika sorters jobb för att alla delar av Sverige ska rulla på.

Lööf har otvivelaktigt befunnit sig i medieskugga under hösten. Men risken för det är ett av politikens villkor. Om hon ska leva upp till sina egna ord att bli en tydligare partiledare för Centerpartiet än vad Maud Olofsson var, så är det hög tid att kliva fram nu. Då hjälper hon både Sverige och sina egna opinionssiffror.

Och så kan man ju alltid passa på att täppa till Aftonbladets ledarredaktion, på en och samma gång.

F� f�rdelar med l�gre krav

Sylvia Askl�f Fortell — Fri, 03 Feb 2012 00:01:32 +0100

Kravet på rekryterna sänks! Det kan man läsa över hela nätet just nu.

De senaste dagarna, efter en artikel i Svenska Dagbladet, har det blossat upp en debatt om ett eventuellt kommande beslut i högkvarteret.

Ett av de förslag som ligger på ÖB:s bord just nu går ut på att stryka kravet på gymnasiekompetens hos de män och kvinnor som söker in till försvaret. Men det är bara ett av tre förslag. De övriga går ut på att 1) behålla kraven som de är idag, eller 2) behålla kraven men att det ska finnas möjlighet att göra undantag för en grupp individer.

Helt klart är att sänkta krav skulle innebära en knäck för bilden av försvaret, om ÖB nu väljer att skriva under det beslutet. De ansträngningar som har gjorts för att få försvaret som arbetsgivare att framstå som smart, framtidsinriktat och högpresterande, skulle flyga ut genom fönstret för att ganska snart ersättas av kritikernas bild:

Ett försvar som utbildar rekryter till kanonmat och som fiskar i gruppen av MÖP:are (militärt överintresserade personer) för att få ihop sin kvot.

Just nu - ännu så länge - är kraven på rekryterna högre än de var under värnpliktstiden. Det är i grunden bra. Internationella uppdrag och samarbete med andra länder, komplicerad teknik och krav på självständiga beslut i stressade situationer - allt det kräver sin man eller kvinna. Både officersförbundet och reservofficersförbundet har kritiserat tanken på sänkta krav - liksom även Sjöstridsskolan här i Blekinge. Bland många andra som har haft sitt ord med i debatten.

Även försvarsminister Sten Tolgfors (M) har ställt sig tveksam till att detta behövs. Det ska vara utmanande att söka sig till Försvarsmakten och det råder konkurrens mellan de sökande. Hittills har Försvarsmakten haft 32000 sökande på 3200 platser. Det finns således en betydande rekryteringsbas, skriver han på sin blogg. Om det efterhand kommer erfarenheter som säger att det är vanligt förekommande att i alla andra avseenden mycket lämpliga rekryter hindras av att de inte nått gymnasieskolans teorikrav (...), så kommer framtida utvärderingar att visa detta. Där är vi inte idag, skriver han vidare.

Å andra sidan har den kunnige Allan Widman (FP), försvarsutskottet, en helt annan uppfattning. Det känns jättekonstigt att vi ska ställa så höga teoretiska krav på dem som ska utbilda sig till och med till hemvärnssoldater. Vi hade inga liknande behörighetskrav under värnpliktstiden och det gav många praktiskt begåvade ungdomar möjligheten att delta i försvaret av landet, citeras han i Svenska Dagbladet.

Som i så många andra fall får vi väl se vad som händer. Men utvecklingen av samhället kräver förstås, som på så många andra områden, att kompetenskraven följer med.

Det är förstås en svår balansgång, men gymnasiekompetens ses ju som grundläggande i så många andra avseenden i samhället. Lägre kompetens ger också lägre lön. Och nuvarande försvar har inte råd med att bli en låglönefälla. Om man nu vill ha de bästa rekryterna.

D� hade ju 50 �re r�ckt

Inga-Lena Fischer — Fri, 03 Feb 2012 00:01:16 +0100

Landstingets bokslut för 2011 visar på ett liten men ändå plus; 3 miljoner. Nu är ju 3 miljoner ingenting jämfört med landstingets omsättning på 3 500 miljoner, men det är ändå på rätt sida strecket. Det bästa är att man lyckats bromsa kostnadsutvecklingen. Om man tar ett snittvärde för alla landsting så har kostnaderna ökat med 4,2 procent, men Blekinge har lyckats minska kostnadsökningarna till löftesrika 0,39 procent. Hade landstinget i Blekinge haft en kostnadsökning på 4,2 procent hade man gått back 161 miljoner.

Utgår man från bokslutet för året innan, 2010, så är det en klar förbättring. Då gick man 71 miljoner back och situationen var kaosartad på nästan alla nivåer. Dessutom fick man betala tillbaka 91 miljoner som man fått för mycket i statsbidrag, beroende på att prognoserna för skatteintäkterna varit för optimistiska från SKL:s sida. SKL står för Sveriges Kommuner och landsting som ger en prognos för statsbidragen byggd på antagande om intäktsutvecklingen. I år har man tvärt om fått för lite och ska få mer, men det är inräknat i bokslutet.

För att få ihop detta har man sålt fastigheter för 25 miljoner och återställt så kallade omställningsmedel med 49 miljoner. Tillsammans blir det 74 miljoner och utan dessa engångsåtgärder hade förlusten varit lika stor som förra året. Men däremot har man inte behövt utnyttja de obeskattade reserverna i länstrafiken.

Alla på gårdagens presskonferens, såväl politiken i gestalt av Kalle Sandström (S) som tjänstemännen, det vill säga landstingsdirektören Peter Lilja och ekonomidirektören Agneta Kalnins intygade att man har fått stopp på kostnadsökningarna. Dessutom har man stramat upp organisationen med nya divisioner och en annan struktur och delvis nya chefer. Till detta kommer att man stoppat projekt som legat utanför själva verksamheten, "svävat fritt”. Nu sker utvecklingen direkt i arbetet, man tänker på ett annat sätt och arbetar effektivare.

Både Kalle Sandström och Peter Lilja sa att det är en helt annan stämning ute i organisationen, präglad av tillit och framåtanda. Peter Lilja talade om ett tillåtande, mer resonerande klimat, ett klimat för att göra fel. Med det menade han att det nog har tagits ett och annat felaktigt beslut, men då är man inte sämre än att man backar och tar om.

Fokus för arbetet är patientsäkerheten och arbetsmiljön. Men om man nu sparat 50 miljoner på personalsidan, motsvarande ungefär 100 tjänster kan man ju undra vilka effekter det har fått ute i vården, men det kunde man i går inte svara på i detalj. Men ambitionen är att alla ska känna att man har rätt bemanning för en god arbetsmiljö och en tryggad patientsäkerhet. Det återstår väl att se det.

Det verkar ändå ha varit ett hästarbete som gjorts. Om man har haft prisökningar på 80 miljoner, löneökningar på 31,3 miljoner och ökade pensionskostnader med 35,7 miljoner och bara lyckats sänka driftskostnaderna med 11 miljoner, så ligger ju besparingarna någon annan stans. Men eftersom bokslutet i detalj inte är klart förrän i mars, så får den analysen vänta. Men man må tillåtas en stilla undran: hur blev det så illa 2010? Och varför har inte den här "saneringen” gjorts tidigare?

Därför väntar nu en skattehöjning för oss i Blekinge, en rejäl sådan, hela 80 öre. Den ökningen ger 211 miljoner till landstinget. Även om man räknar med att man inte säljer fastigheter för 25 miljoner eller har några omställningspengar att lägga tillbaka i år så återstår ändå 137 miljoner. Då kan det bli svårt att motivera personalen att fortsätta att hålla hårt i pengarna och fortsätta att bromsa kostnadsökningarna när det "finns pengar i kassan".

Och vi skattebetalare som ska står för fiolerna tycker nog att om man nu nödvändigtvis skulle höja skatten så kunde det ju ha räckt med 50 öre. Och faktum kvarstår: vården i Blekinge är fortfarande dyrare än kringliggande landstings.